Jag är förtjust i denna typ av skulptur där konstnären inte alltid främst är konstnär utan snarare har ett uttrycksbehov som tar sig en konstnärlig form. Eller så är det tvärtom och lite mer romantiserat, att det är uttrycksbehovet som skapar konsten och konstnären. Vilket som så är det inte längre viktigt men tilltalet är direkt och slående. Massor av charm och ofta både glädje och sorg i samma förpackning. En älg har aldrig sprungit så fort förr. Och en spik eller två har aldrig förr varit mer hår och ett öra har aldrig förr hängt så på sniskan. Samlingen är unik och ökande. Utställningen finns på KKV i Bohuslän ett tag till.
