Vi installerat en exponeringskyl i restaurangen och Ida tar över driften, sen råder det en tystlåten och menande anarki. Allt är i upplösning, mjölken står fel o o o o o smöret, vart är det nu då... plötsligen. Jag är klåfingrig och det är inte en dag för sent, egentligen är det mer än femton år för sent. Vem vill inte ha en Americano till frukost eller en rejäl räkbomb på fredakvällen? Vem vill inte ha en trerätters på eftermiddagskvisten, eller en sillmacka? Vem vill inte ha en skummande Staropramen och spara hundratusen i månaden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar