Restaurering av inre rum - Bilder

En kasse äpplen. Ej med i utställningen -tror jag. 

RESTAURERING AV INRE RUM

Det har varit lite klent med aktiviteten på denna sida, mitt fokus har det sista året legat på att utveckla mitt företag och tiden har inte riktigt funnits för att skriva något. Även om denna blogg tydligen har tenderat att utvecklats till konst och kulturkritik så har jag helt enkelt inte heller hittat något vettigt att skriva om. Jag tänkte länge skriva euforiskt om hur kulturdepartementet beslöt sig för att slänga ut Lena Rahoult med pottvattnet från ARKDES. Enligt uppgifter så handlade det om ekonomi. Eller rättare sagt total avsaknad av sans och vett då departementet fullkomligt öst pengar över ARKDES. Vilket jäkla namn förresten… bara namnbytet gick lös på några miljoner. Men Raholut lär väl dyka upp någon annanstans, säker i någon styrelse; Konstnärsnämnden, eller i något insynsråd. Bevare oss väl. 

Konstvärlden ser annars ut som vanlig, inte mycket som sticker ut och väcker känslor, förutom RESTAURERING AV INRE RUM i och kring Charlottenburg i Solna. Jag har tidigare skrivit om Kosmisk Kastrering, kurerat av konstnärerna Joakim Forsgren och Mikael Goralski. Det verkar som att vad de än gör så blir det extra av allt som jag gillar. I RESTAURERING AV INRE RUM snokar man upp alternativa minnen och blandar dem i en osalig röra som skapar en alternativ uppfattning av samtidshistorieskrivningen.

Konstnärerna/kuratorerna lyfter fram konstnärliga stickspår som genom intuitiva kopplingar blir till en omstörtande verksamhet där den lilla och den stora människans verksamheter får helt nya sammanhang och kvaliteter. För att närma sig en förklaring av vad det handlar om ser jag det vackra i att bjuda in Åsa Waldau att visa några små målningar, vilka dessutom inte alls är dåliga. Men hur bra konstnär hon än är eller kan bli kommer aldrig att spela någon roll då hon är och alltid förblir Kristi brud. I samma rum hänger ”90 grader Dick Bengtsson”. Solna kommun köpte in ett collage 1989 från konstnärens utställning vid Humlegården i Stockholm. (En utställning som jag väl kommer ihåg eftersom jag tyckte det var så förbaskat dåligt…) Collaget som har hängt på biblioteket under alla åren har visat sig hänga ett kvarts varv fel, därav namnet. Denna vridning beskriver också på ett poetiskt sätt Waldaus närvaro i rummet. Men även Pizzeria Nirvanas ägares fruktdjurstilleben mitt i rummet beskriver på ett bra sätt vad det handlar om. Historien berättar om att Nirvana tyvärr inte kunde husera vernissagepubliken men under diskussionerna med pizzans ägare framkom att denne varje jul gjorde ett fruktdjurstilleben. Mitt i rummet tronar nu detta stilleben upp sig med en svärm av kalasande fruktflugor omkring sig. Liksom en andlig närvaro utanför mänsklig kontroll. 

Hela utställnigne styrs för övrigt av en inre logik byggd av intuitioner och uppsnappade berättelser, den ena ger det andra och länkas vid varandra. Att Fylking i utställningens pedagogiska del berättar samtidshistoria med hjälp av en stadsvandring i Christer Petterssons fotspår är inte bara genialt utan ett alternativt folklivsminne som ger lite perspektiv på en annars snabbt förmörkad generell och i övrigt svepande historieskrivningen. En bisak lika viktig som något annat i sammanhanget är att en besökande Horace Engdahl berättar att han i ungdomsåren såg upp till den verbala och konstnärlige Christer Pettersson, (de gick i samma klass…) han var inte bara var en jävel på uppsatser han mördade dessutom Palme...  skevbilder, halvsanningar och mänskliga misstag lyfts fram och presenteras som de är i ett hopkok som skulle få af Klintberg att gå ner i brygga. Det här är helt enkelt fantastiskt bra nutidshistoria i maskopi med -och ibland maskerad till konst. Inte lite VAVD edition om ni nu kommer ihåg dem.

Slutligen vill jag tacka Joakim och Mikael för att ni återgett konsten en av dess viktigaste uppgifter nämligen att inspirera och fördjupa meningen med vardagen och i dess förlängning livet.

Lena Rahoult