måndag 27 september 2010

Arne Isacsson har avlidit

Arnes betydelse för Gerlesborgskolan kan inte värderas. Han är Gerlesborgsskolan och kommer att saknas oerhört mycket av oss som av en eller annan anledning kommit att möta honom. Jag hann inte lära känna honom väl men tillräckligt för att uppskatta hans enastående entreprenörskänsla och sinne för detaljer. Mitt hus har t.ex fel färg och det olyckliga korset i samlingssalens norrfönster måste omedelbart åtgärdas. Du skall också se till att vi snarast får upp en ljusskylt på konsthallen. Hans lista med åtgärder för mig som tillträdande chef bestod av ett antal punkter på ett A4 papper. Efter varje redogörelse strök denna 93 åring över anteckningen med en tjock penna vilket jag förstod innebar att åtgärden i och med detta var avklarad och utförd. Att peka med hela handen var Arne bra på och han utförde säkert allt han fick för sig utan större besvär. En kvalitet man i vissa sammanhang är tvungen att vara född med, i alla fall om man får för sig att bygga en kulturinstitution på en plats knappt en kartograf känner till.
Arne har haft ett bra liv och arbetade in i det sista. Ingen konstnär går i pension och i Arnes fall  handlade det om en viktig livsuppgift att kombinera sitt eget konstnärliga arbete med pedagogiken. Han kommer att saknas av hundratals kanske tusentals före detta elever som lärt sig att skilja på en målarpensel och en akvarellpensel. 

torsdag 23 september 2010

bokmässan

för mer än femton år sedan producerades 1 km trycksaker/år i Sverige. Alltså om man staplar alla böcker, tidningar, och broschyrer i en hög. Oräknat alla utskrifter från kopiatorer och printrar. Hur hög stapeln är i dag hittar jag inte på google. Men utan att slira på ™Orden kan man nog tro att stapeln har mångdubblat sig ett par ggr. Det är lätt att gapa på Bokmässan, tappa talförmågan och simma runt som en fisk bland allt vetande. I var och varannan monter talas det, ordet är dagens hälsning från ena sidan Fredrik Lindström och andra sidan Bengt Ohlsson. Bonniers och Piratförlaget har monterat upp kulsprutor och slänger långa mörka blickar på varandra. I varje skål blänker kristallblå cellofangodis tillsammans med kulturfagra kvinnor. Männen bär skägg och glasögon. Man är kulturell så där i synnerhet. Bokbussen, Bokskotten, Bokbåten och Bokbålet. Natur och Kultur, Lyrikvännen och Ordfront. Det är lätt att bli trött på allt vetande, man blir lite cynisk... eller så är det värmen. Nä, jag vet exakt när jag fick nog, jag överhörde en man i min ålder, mycket lik med skägg och slarviga byxor som sa till någon över en kaffe. Bokskåp! Nä du, jag kallar mina hyllor Drömceller. Jag skyndade ut med tunga kassar bokböcker och skulle precis sätt mig och vila, vänta på femmans spårvagn. Bredvid satte sig samtidigt en kille i fyraårsåldern. Det där är mammas plats sa den lille grabben oroligt. Mamman kom och ursäktade pojken och jag log och sa några ord till honom att det självklart var mammans plats. Sen sa jag en massa andra ganska roliga ord till fyraåringen. Jag såg i hållplatsglaset att han tittade länge på mig från sidan med söta jättestora mörkbruna ögon. Livet är roligast att leva och inte hela tiden att läsa om. 

(Gerlesborgsskolan har ett eget förlag som sparsamt ger ut en och annan titel.)

söndag 19 september 2010

tisdag 14 september 2010

nere på Panget

en pratstund med Georg Suttner är alltid lika skoj. Gerlesborgsskolan strukturerade nutid kommer i en annan dager när man som ett frö för vinden vaggar fram genom årtiondena, ena minuten hos Leger i Paris, andra stunden på "Panget" med Torsten Andersson. Panget, alltså ursprungsskolan, det gamla pensionatet, dvs vårt kontor. Han var ju föreståndare då, i dag heter det vd. Torsten, Vera Nilsson, Arne och Georg en natt på Panget, tidigt 1950 tal. Sent på småtimmarna... den djupa oenighet om måleriets väsen avslutas med ytterligare ett glaset vin. Och allt är förlåtet, även konsten. 

torsdag 9 september 2010

kulturkonservatism

denna rädsla för ifrågasättande av konstnärlig frihet har kanske sitt ursprung i att varje steg åt sidan lämnar ett tillfälligt tomrum där "nytänkande"  krafter kan rubba känslan av en konstnärlig frihet i balans. I andra sammanhang byter man lätt fot och prövar alla möjliga olika vägar av ren nyfikenhet. Rädslan för förändring handlar säkert om att de vunna striderna för kulturens egenvärde är ytterst bräcklig i en ekonomiserad tid. Därför är det bäst att stå för sina ideal om kvalitet, demokrati och frihet även om dom till sist ligger i rännstenen och luktar illa.

bohuslänningen

ett grandiost uppslag om kvalitetsbegreppet i Bohuslänningen fångar mitt intresse. Förmodligen var det slut på nyheterna om katter i träd och krockar i rondeller. Jag gillar blandningen av katter i träd och seriös kulturdebatt. Lite av varje är bra. Britt Nordberg lyfter intressant in Demokritos som kvalitetsbegreppets andlige fader. " Demokritos, som skiljde mellan primära, sekundära, tertiära etc kvaliteter. Förenklat menas primärt det rent mätbara, som volym, massa, sekundärt det vi upplever med sinnesorganen, färger, ljud, lukter och så, medan med tertiära kvaliteter menas sådana som är beroende av de primära och sekundära, alltså den subjektiva uppfattningen." Finns det några rent objektiva kvalitetsvärden för kulturen avslutar Nordberg. Frågan är inte längre retorisk utan bör tas på allvar. Var tar vi vägen med en begreppsapparat som blir ett kulturpolitiskt slagträd, där vi "kunskapsbärare" får fritt mandat att söndra eller härska, inkludera eller exkludera lite som vi vill. Allt beroende av fingertopp och mage, utbildningsnivå och omdöme
I Bildkonstnärsfondens styrelse sitter vi i dag och lyssnar med magen och vädrar med fingrarna. Det är enormt frustrerande att besluta om stipendier utan att värdera med alla kunskaper. Även med sinnena som hörsel, syn och smak. Därför är det viktigt att lunchen är bra och kaffet gott. Omdömet sviker ofta och då är det väldigt avgörande att styrelsen faktiskt har väldigt olika infallsvinklar och olika kunskaper. I diskussioner och beslut skall vi inte vara eniga anser jag. Utan mångfald och spretighet är vi värdelösa [lyssna på ordet värdelös]. En intressehomogen grupp är värdelös som kvalitetsbedömare i ett samtida perspektiv. Jag ifrågasätter vårt arbete eftersom vi dessvärre allt som ofta gillar samma saker och det som faller utanför dissas högt. Ge mig alternativ!

lördag 4 september 2010

hej veronica

nu har jag hittat en till elevblogg. Det är jätteroligt att läsa hur du upplever dina första dagar på skolan. Bättre vägledning för mig finns inte. Man glömmer lätt bort hur det är att komma till Mittingetingskogen och att längta hem. Till och med Säffle är stort, bullrande och tryggt.

fredag 3 september 2010

kravmärk inte konst

nu uppmärksammar vi hur konst och EU-märkt kött hänger ihop. Nyckelbegreppet är™kvalitet. Detta guldkantade ord som varje man och kvinna med minst en bachelor i fickan dömer ut resten av världen med. Att överträffa någons förväntan kan ju knappas vara en beständig och giltig definition. En CE märkt brödrost köper jag och KRAV märkning betalar jag lite mer för. Men jag köper inte argumentet att konst värderas med en begreppsapparat utvecklad för varor och tjänster där bedömningsgrunden är produktion, pris och marknad.
http://www.aftonbladet.se/kultur/article7701996.ab