Arne Isacsson har avlidit

Arnes betydelse för Gerlesborgskolan kan inte värderas. Han är Gerlesborgsskolan och kommer att saknas oerhört mycket av oss som av en eller annan anledning kommit att möta honom. Jag hann inte lära känna honom väl men tillräckligt för att uppskatta hans enastående entreprenörskänsla och sinne för detaljer. Mitt hus har t.ex fel färg och det olyckliga korset i samlingssalens norrfönster måste omedelbart åtgärdas. Du skall också se till att vi snarast får upp en ljusskylt på konsthallen. Hans lista med åtgärder för mig som tillträdande chef bestod av ett antal punkter på ett A4 papper. Efter varje redogörelse strök denna 93 åring över anteckningen med en tjock penna vilket jag förstod innebar att åtgärden i och med detta var avklarad och utförd. Att peka med hela handen var Arne bra på och han utförde säkert allt han fick för sig utan större besvär. En kvalitet man i vissa sammanhang är tvungen att vara född med, i alla fall om man får för sig att bygga en kulturinstitution på en plats knappt en kartograf känner till.

Arne har haft ett bra liv och arbetade in i det sista. Ingen konstnär går i pension och i Arnes fall  handlade det om en viktig livsuppgift att kombinera sitt eget konstnärliga arbete med pedagogiken. Han kommer att saknas av hundratals kanske tusentals före detta elever som lärt sig att skilja på en målarpensel och en akvarellpensel.