bohuslänningen

ett grandiost uppslag om kvalitetsbegreppet i Bohuslänningen fångar mitt intresse. Förmodligen var det slut på nyheterna om katter i träd och krockar i rondeller. Jag gillar blandningen av katter i träd och seriös kulturdebatt. Lite av varje är bra. Britt Nordberg lyfter intressant in Demokritos som kvalitetsbegreppets andlige fader. " Demokritos, som skiljde mellan primära, sekundära, tertiära etc kvaliteter. Förenklat menas primärt det rent mätbara, som volym, massa, sekundärt det vi upplever med sinnesorganen, färger, ljud, lukter och så, medan med tertiära kvaliteter menas sådana som är beroende av de primära och sekundära, alltså den subjektiva uppfattningen." Finns det några rent objektiva kvalitetsvärden för kulturen avslutar Nordberg. Frågan är inte längre retorisk utan bör tas på allvar. Var tar vi vägen med en begreppsapparat som blir ett kulturpolitiskt slagträd, där vi "kunskapsbärare" får fritt mandat att söndra eller härska, inkludera eller exkludera lite som vi vill. Allt beroende av fingertopp och mage, utbildningsnivå och omdöme
I Bildkonstnärsfondens styrelse sitter vi i dag och lyssnar med magen och vädrar med fingrarna. Det är enormt frustrerande att besluta om stipendier utan att värdera med alla kunskaper. Även med sinnena som hörsel, syn och smak. Därför är det viktigt att lunchen är bra och kaffet gott. Omdömet sviker ofta och då är det väldigt avgörande att styrelsen faktiskt har väldigt olika infallsvinklar och olika kunskaper. I diskussioner och beslut skall vi inte vara eniga anser jag. Utan mångfald och spretighet är vi värdelösa [lyssna på ordet värdelös]. En intressehomogen grupp är värdelös som kvalitetsbedömare i ett samtida perspektiv. Jag ifrågasätter vårt arbete eftersom vi dessvärre allt som ofta gillar samma saker och det som faller utanför dissas högt. Ge mig alternativ!