torsdag 24 januari 2013

Återfödd Matisse på Moderna

Det här är positivt, det känns ändå som vi kommit en bit på vägen med jämställdhet. Jag tror inte denna förlossning skulle hanteras på detta sätt någon annanstans. Inte på Nationalmuseum eller på det privata Fotografiska i alla fall. 


debatt om Iaspis II

"Att direktörens förslag till styrelse och fond bereds i myndighetens ledning innan de läggs fram för beslut beskrivs i artikeln som ett problem, men är en självklarhet inom alla myndigheter. Ledningen är ansvarig för att de beslut som ligger inom uppdraget kan hanteras inom nämndens resurser och inte bryter mot någon förordning. Det är en del av den demokratiska ordningen. Ärenden ska enligt förvaltningslagen beredas före beslut och det är myndighetens kansli som ansvarar för att så sker. Den här ordningen är speciellt viktig då vi vill ha kvar en Iaspisdirektör vars kompetens först och främst är konstnärlig. Det har vid ett fåtal tillfällen sedan 1996 hänt att förslag till satsningar inte fått stöd i fonden."
 
Det är nog ett bra svar Konstnärsnämndens ansvariga tjänsteman och ordföranden formulerade i repliken på konstnärernas upprop om Iaspis. Även om det som kallas "...beskrivs i artikeln som ett problem", snarare beskrevs som censur i uppropet. För att få någon redan på om det handlar om ekonomistyrning eller om det är frågan om censur måste de med sakkunskap lägga fram förtydligande exempel.

tisdag 22 januari 2013

debatt om Iaspis

"...Beslut om Iaspis verksamhet tas av Bildkonstnärsfondens styrelse, av konstnärer, på förslag som Iaspisdirektören lägger fram." 
Skriver Elam, Rehnberg och Larsson som svar på Fredrik Svensk artikel i Aftonbladet. Svensk må ha missat poängen och siktat för lågt i sin inledande artikel, jag tror nämligen inte heller att kulturdepartementet har något som helst med saken att göra. Sakfrågan från konstnärernas upprop och den allvarliga kritiken siktade däremot rätt och den kritiken har trion helt ignorerat. Frågan återstår och kan inte formuleras tydligare: Är det så som uppropet säger att Iaspisdirektören blivit förhindrad att framlägga ärenden till Bildkonstnärsfondens styrelse? Om svaret är ja bör nog kanslichefen förklara sig kring denna fråga i stället. Huruvida det har påverkat iaspisprogrammet konstnärligt på något vis har inte alls med saken att göra.


"Denna maktförskjutning började redan 2007 då Iaspis flyttade från Konstakademiens lokaler i city. Nu har det gått så långt att Iaspis nuvarande direktör Lisa Rosendahl inte ens har rätt att själv lägga fram programförslag till Bildkonstnärsfondens styrelse utan att dessa förhandsgranskas och godkänns av kansliledningen på Konstnärsnämnden. Flera av Rosendahls förslag når aldrig ens fram till Bildkonstnärsfondens styrelse. Hon beskriver i Tunströms artikel exempelvis hur det inte längre är möjligt för henne att driva ”frågeställningar kring arbetsvillkor och upphovsrätt (…) från konstnärers perspektiv” om dessa perspektiv inte går i linje med Konstnärsnämndens politiska hållning. Detta är inget mindre än byråkratstyre och censur."

måndag 21 januari 2013

Skara domkyrkas nya konstverk

Att Skara inte har en järnväg är vida känt men det kompenseras med en kölnerdomliknande domkyrka och Bert Karlsson. Med Bert och framförallt guidade Arnturer kom turistbussarna och i dess kölvatten pengar till både souvenirmånglare och restauratörer. Nu när Guillious Arn till och med reas i grannkommunen Varas loppisar måste nått kreativt göras, nått nytt, nått spännande och annorlunda och som skänkt från ovan kom Lena PH med entourage.

onsdag 16 januari 2013

upprop för IASPIS

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/direktoren-styrs-av-censur-och-byrakrati

Uppropet kommer sig av att flera av Iaspisdirektörerna under lång tid uttryckt oro över hur deras arbetssituation kringgärdas av toppstyrd byråkrati. I en institution som Iaspis kan denna begränsade rörelsefrihet tynga en redan svår position. Direktörsposten är ett begränsat förordnande om tre år och kraven och synlighet gör att direktören har att tampas med höga externa såväl som interna krav på effektivitet och kreativitet. Bildkonstnärsfonden och dess styrelse är iaspisdirektörens överordnade och beslutande organ. Iaspisdirektören är föredragande och operativ tjänsteman. Om det stämmer det som nu framställs i uppropet, att Konstnärsnämndens kanslichef kräver full insyn samt i förevisat fall även förhindrat förslag att komma till Bildkonstnärsfonden och Iaspisdelegations kännedom är det, som jag ser det, ett formellt fel. Jag säger inte att detta har skett, men misstanken finns och det är nu bra om kanslichef Ann Larsson får tillfälle att förtydliga och svara på uppropet. 
Under min tid som ledamot i Bildkonstnärsfonden arbetade jag inte i Iaspisdelegationen och har inte sakkunskap i frågan. Men som konstnär är jag lojal med mina kollegor som författat uppropet och att signera uppropet är en självklarhet för mig.

 

söndag 13 januari 2013

Galleri Lars Bohman 100% mediebevakad

Hur står det till med dagspressens oberoende? Hur kan Galleri Lars Bohman gång efter varannan producera utställningar som innan vernissage ger helsidor i DN, SVD och Dagens Industri? Vad gör detta galleri mer intressant att bevaka än andra likvärdiga gallerier? Är jag ensam att tro att journalisterna är för lata och i grunden ointresserad av att söka ett snäpp djupare i pressreleaseskörden, eller handlar det om total brist på kunskap inom bevakningsområdet? Eller kan det vara så att Maria Miesenbergers uranoxid är en så pass fantastisk trigger att det självklart är en förstasida och helsidesuppslag i våra största dagstidningar? Jag må vara en aningen naiv kring hur medialobbyn fungerar, men likväl vill man som intresserad kulturutbudskonsument inte bli betraktad som en idiot.

Tillägg efter ett frågande mejl. 
Inlägget handlar om hur lättmanipulerad media är och hur synbart enkelt det är att "köpa" sig medialt utrymme. Det finns inget i inlägget som är kritiskt mot Misenberger eller hennes konst.

måndag 7 januari 2013

Kritik mot Arkitekturmuseet

Chefer måste tåla kritik utan att blåsa omkull alltför lättvindigt. Chefer måste även kunna utsätta sig för kritik och handlingskraftigt föra en till synes kontroversiell linje. Men en chef måste även vara självkritisk och lyhörd. Arkitekturmuseets nuvarande chef Lena Rahoult tillhör en av de mest sågade kulturinstitutionscheferna just för tillfället. Jag undrar hur länge hon stillasittande kan hålla färgen och jobba vidare med sitt (omöjliga) uppdrag från kulturdepartementet. Nu är de flesta kritiker så hänsynstagande att man skyller på Kulturdepartementet och det vidgade uppdrag man ålagt Arkitekturmuseet.
När Rådet för arkitektur, form och design lämnade sin rapport om hur en befintlig institution kunde öka förståelsen för design och arkitekturfrågor i samhället reagerade remissinstanserna i princip enhälligt och framförde med all tydlighet sina farhågor om förslaget. Regeringen drev dock igenom förslaget och påförde Arkitekturmuseet uppdraget att införliva området design till verksamheten. Till ny chef för verksamheten utsågs Rahoult, handplockad från Designarkivet i Pukeberg.
Min flyktiga summering ovan är långt ifrån någon nyhet. Men kritiken blir allt mer fokuserad och tydlig. Dennis Dahlqvist går som vanligt ut med en långkrok och håvar in, men denna gång inte helt utan klarsynt retorik. Länk till TÄLTTANTEN 2.0
På nätsidan för Sveriges Arkitekter (augusti 2012 Länk:http://www.arkitekt.se/s74006) skrev Hedvig Hedqvist, Lis Hogdal, Eva Rudberg, Rebecka Tarschys och Karin Winter en sammanfattande debattartikel där man med en portion finlir sågar verksamheten. Samma kvintett har på bloggen annoarkitektura på ett exemplariskt sätt sammanfattat den senaste tidens kritik mot Lena Rahoult, departementet och Arkitekturmuseet. Nu är man inte längre hänsynstagande utan nu talar man äntligen klarspråk; Avgå, ge museet en ny ledning!

Tillägg och rättelse 20130111. Vem som ligger bakom bloggen annoarkitektura är oklart och troligtvis inte kvintetten som jag nämner ovan. Kanske är det Arkitekturmuseets Nya vänner?