"...Beslut om Iaspis verksamhet tas av Bildkonstnärsfondens styrelse, av konstnärer, på förslag som Iaspisdirektören lägger fram."
Skriver Elam, Rehnberg och Larsson som svar på Fredrik Svensk artikel i Aftonbladet. Svensk må ha missat poängen och siktat för lågt i sin inledande artikel, jag tror nämligen inte heller att kulturdepartementet har något som helst med saken att göra. Sakfrågan från konstnärernas upprop och den allvarliga kritiken siktade däremot rätt och den kritiken har trion helt ignorerat. Frågan återstår och kan inte formuleras tydligare: Är det så som uppropet säger att Iaspisdirektören blivit förhindrad att framlägga ärenden till Bildkonstnärsfondens styrelse? Om svaret är ja bör nog kanslichefen förklara sig kring denna fråga i stället. Huruvida det har påverkat iaspisprogrammet konstnärligt på något vis har inte alls med saken att göra.
"Denna maktförskjutning började redan 2007 då Iaspis flyttade från Konstakademiens lokaler i city. Nu har det gått så långt att Iaspis nuvarande direktör Lisa Rosendahl inte ens har rätt att själv lägga fram programförslag till Bildkonstnärsfondens styrelse utan att dessa förhandsgranskas och godkänns av kansliledningen på Konstnärsnämnden. Flera av Rosendahls förslag når aldrig ens fram till Bildkonstnärsfondens styrelse. Hon beskriver i Tunströms artikel exempelvis hur det inte längre är möjligt för henne att driva ”frågeställningar kring arbetsvillkor och upphovsrätt (…) från konstnärers perspektiv” om dessa perspektiv inte går i linje med Konstnärsnämndens politiska hållning. Detta är inget mindre än byråkratstyre och censur."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar