kulturturismen

Hela västvärlden ligger i startgroparna att byta ut drömmen om Spalivet mot Kulturlivet. Gerlesborgsskolan är plötsligen en livs levande förebild för hopslagningen av näringslivet, kulturlivet och turistindustrin. Regionen andas ut genom Spyker och Trollhättan får en respit, förhoppningsvis en bestående sådan. Annars har västvärlden problem att hitta rätt efter IT och tillverkningsindustrins höga fall från låg höjd. Hur skall vi försörja oss 2025? Natur och kulturturismen lovar 70 000 nya jobb inom en 15 års period bara i Västra Götalandsregionen. Man skall kunna leva på konst, dans och performance. Likaså slöjd, jazzkonsert och målarkurser. Och jag tror på idén. Gerlesborgsskolan har överlevt sedan 1940-talet och är mer vital än någonsin och kanske för en gångs skull återigen helt rätt i tiden. Hoppas nu bara att även YH-myndigheten har läst på om regionpolitiska mål och statliga Koffertmodellen så att de inte har en egen agenda helt förryckt i tiden.

entreprenören Rubens

jag fick slinka in bakom kulisserna på Nationalmuseum. Museet har en av världen förnämsta teckningssamlingar, bland femhundratusen blad kunde jag rota omkring bland Hill, Ehrensvärd, Sergel, en CL här och en hoper mästarteckningar av Rembrandt, Dürer med flera där. En konservator jobbade med en Rubensteckning, en förlaga till en målning. Det intressanta med denna ganska inställsamma teckning var att den bevisligen var utförd av Rubens medan flertalet av hans senare målningar är utförda i hans ateljé av elever. Rubens popularitet gjorde att han fick fler beställningar än vad han hann med. En 1600 -talets målarfabrik där Rubens avslutade målningarna med en säker namnteckning. Det är inte svårt att se kopplingen till Damien Hirst, Jeff Koons, eller Ernst Billgren för den delen, konstnärer som växlar upp takten genom sunt entreprenörstänkande. Konstnärsfabrik helt enkelt.

Länk till Nationalmuseums websida/teckningssamlingen

grafisk ID

jag har tjuvkikat på ett förslag på grafisk identitet för Gerlesborgsskolan. Uppgiften är väl omöjlig. Hur många kommer inte att vilja lägga ett veto i frågan. Jag får nog först och främst kila in ett förslag under Arnes dörr... och springa därifrån. Alternativet är att helt fräckt bara genomföra uppdraget och liksom lämna det i tryckt form lite här och där, plötsligt på ett brevpapper, plötsligt på ett nytryckt visitkort, ungefär som nått hunden gjort på mattan. Ett annat problem är att när man själv är bildmänniska tror man sig veta vad som är bäst i alla väder, hur göra för att inte peka sönder och vända, dra och vrida en logo i bitar för att sedan (som alltid) kasta och börja på nytt.
NG LI -gillar jag och Mazetti är genialisk. Apple och google gillar jag också. Men Skolan är både 70 år och samtidigt ny varje år. Detta blir inte lätt.

statlig inkomstgaranti

i fredags förra veckan ringde Karin Willén mig och frågade var man i Stockholm hittar något offentligt verk av nån av de 27 bildkonstnärer som har statlig inkomstgaranti. Jag är tveksam om det finns sa jag, knappast utomhus, möjligen har Lena Cronqvist nån lite skulptur runt Karlaplan kanske. Ett flertal verk finns i tunnelbanan och inomhus på universitetet osv. Man skulle debattera inkomstgarantin igen. Svenskan ville fota Karin vid nått fint konstverk utomhus. Nu så här efter lite betänketid vet jag ju var Loeld finns. Och en Wolgers går ju att hitta ute i Bagarmossen. Men dom växer inte på träden som det heter. De konstnärer som får inkomstgaranti är inte alltid de som varit runt och byggt stadsskulpturer i parti och minut. Likväl som de författare som uppbär statlig inkomstgaranti inte är de som säljer som Liza Marklund eller en Guillou. Dom behöver knappast ett försörjningsstöd. Men det är inte heller de som skapat vår intressantaste konst eller litteratur. Dan Wolgers är en känd konstnär, alla vet vem han är -han på telefonkatalogen. Titta i en taxeringskalender över Stockholm, han bor vid Nytorget men tjänar knappt till en kaffe på fiket intill. Vad hans pension blir efter 65 är ett skämt!
Länk till Svenskans senaste belysning av inkomstgarantin.

liljevalchs 4

Detalj av typisk medelålders trött vårsalongbesökare.

Vi skulle vara smarta och hungrade efter mat, tänkte att Blå Porten knappast kunde var smockfull innan lunch... en söndag. Herrejisses så fel, det fick bli brunch på Hasselbacken istället. Även om jag saknade hasselbackspotatisen kändes maten rätt ok. Och jag tror att jag närmar mig själva upplevelsen av vårsalongen när man tar med helheten. Promenad på Strandvägen, kommentera Malmstenbutiken, snömodd och ...Blå Porten -fullt som vanligt, trava runt och sen hem och vara fullständigt slut -tänka att näe, aldrig att jag ser nått bra konst på vårsalongen men en del roliga och fyndig detaljer, nått flabb -gärna om man samtidigt kan misskreditera någon gammal klasskompis, nån som i varje fall struntar i mig eller nån annan som mig som är på tok för stum för vårsalongen.


Detalj av textil.

liljevalchs 3

Detta collage tyckte jag andades Dick Bengtsson när han var som mest irriterad över samhällets smeksamma dekorationer. Deppigt och bra, rätt skoj teknik också, jag som hängt upp mig på teknik.

liljevalchs 2

jag är kanske lite förtjust i gapflabbets konster och det naiva uttryckets skeva verklighet. Men annars var det lite konst i år och mycket bilder.

Jag blev inbjuden till moderna och open critic, man skulle bedriva konstkritik inför publik. Ett av "objekten" för kritik denna afton var Liljevalchs vårsalong. Kan man överhuvudtaget syssla med en seriös konstkritik runt vårsalongen. Jag finner det nästan meningslöst i alla fall. Hoppas dom kommer fram till något intressant. Mitt intresse denna vår stannade vid någon "ny" spännande teknik - utveckling. Glasmålning är inte speciellt nytt, inte heller gapflabbet. Förra året var det en kille som tillverkat en v8 motor i skumgummi. Också lite gapflabb, och materialteknikutveckling och lite konst. Stor konst lyser alltid med sin frånvaro -tack och lov.

YH myndigheten

Nu är vi nästan klar, i hamn, i morgon går den med posten, ansökan. Vi har en ny tillsynsmyndighet sedan 1 juli i fjol. Skolor som Gerlesborgsskolan och liknande har fått en liten tidsfrist, en dispens... varför då kan man fråga sig? De andra eftergymnasiala utbildningarna som fått finna sig i att bli transporterade från Skolverkets ömma och varma täcke har nu fått ge vika för en kalldusch i YH -myndigheten stålbad. Av 850 ansökningar beviljades 297, alltså 37% av ansökningarna beviljades. Det är rätt tufft. Sparkrav och betydligt mer marknadsinriktat tänkande ligger bakom detta politiska beslut. Myndigheten prioriterar som man säger utbildningar som leder till kompetenser med stort eller mycket stort värde för arbetsmarknaden. Tillväxttanken är uttalad. Vi skall utbilda oss ur lågkonjunkturen. Det är en självklarhet. Jag tycker detta är sunt och kan fungera på några års sikt. Problemet är att analysera framtidens arbetsmarknad. Webb och programmering ligger bra till. Men hur var det med webben? Lunastorm och Playahead, stora stora, med makalöst marknadsvärde för 2 kanske 3 år sedan är nu helt förbisopade av Facebook. När marknaden och framtiden byter skepnad med sådan fart hur kan man då med sannolik kunskap utvärdera vad vi har för behov om 5 eller 10 år. (Den tid det tar att bygga upp en kvalificerad utbildning, med rätt kompetenser.) För YH myndigheten tar det några timmar att radera en utbildning. Konstskolorna då, hur kommer det sig att vi får dispens? Man vet helt enkelt inte hur man skall göra med oss. Yrkets framtid och marknaden är skral mycket skral. Så har det alltid varit. Ändå är det så många som vill bli konstnärer. Nått är fel. Om det är vi människor som tror, hoppas och älskar, lider passionerat för något, drömmer om något... kanske för stort. Hur det kommer att gå för Gerlesborgsskolan i denna prövning låter jag vara osagt. Vi håller inte några tummar i denna tävlan, det behöver vi inte.

vänförening

Gerlesborgsskolan har nog flera mycket goda vänner bland de minst 30 000 som besöker oss varje år. Jag har en idé om att bland dessa människor och nära vänner finns säkert en eller annan som skulle kunna dra igång en vänförening. Det skulle var fint med en skolans alldeles egna fanclub som kunde hjälpa oss med jubileer, arkivet med affischer och dokument, skänkta konstverk och tusen andra sociala ting. Ett stambord i restaurangen minst om någon nappar på denna kastade boll!

bryggrock

Isen kramar hårt, förankringsstockarna lyfts upp som tandpetare. Ett bra sätt att ha bryggan kvar till våren är att hugga upp runt stockarna eller som här att köra vattenpump dygnet runt. Det gäller att vattnet strömmar åt rätt håll annars blir det tafatta försök. Kommer bryggan att knäckas eller ej? Mejla mig din röst. Jag publicerar resultatet när isen lättar och lottar ut en vinnare.

fullriggare (tror jag)

Jag har fullständigt tröttnat på Rodhes grafiska lager på lagerblad. Som skänk från ovan fick jag denna fantastiska fullriggare, teckning från 1943, gåva av Björn Stam i Åmål. Nu hänger den på kontoret. Hejdå Lennart Rodhe, nu blire Cape Farwell med njugg bris och salt sill.

särbehandla

Jag har klantat mig lite och skäms. Jag kan svära tusen gånger att jag inte är någon rasist men jag gör det alla andra som svär tusen gånger att dom inte är rasister gör, nämligen tänker och agerar utifrån det positivt särbehandlande perspektivet till skillnad mot den så kallade negativa och uteslutande perspektivet. För att vara extra mån om att inte särbehandla utifrån härstamning eller nationellt eller etniskt ursprung månar man lite extra när man i olika situationer möter en annan kultur eller härkomst.

Det är ungefär som könskvotering, att den som egentligen inte kan slinka genom filtret får fri lejd på grund av att samhället i grunden har missbedömt möjligheterna till större kunskap, fler alternativ än det homogena patriarkat vi varit med och byggt. Men det galna är att i denna gräddfil av öppenhet och bejakande pågår en mörk och ful vardagsrasism då denna form av särbehandling framförallt tror sig vara god.

Vi söker en praktikant och jag svarade på en förfrågan från en fotokille med utbildning i Iran att vi sökte en textbaserad människa snarare än ytterligare en bildmänniska… men obs och här skäms jag, det slank samtidigt ur mig att hans mångkulturella bakgrund lockade… hur fan kan jag vara så dum att bara tänka detta. Hur gör man när man vill vara öppen och nyfiken och se fördelarna med mångfald utan att lägga ett särbehandlande filter över allting. Man är väl rätt eller fel vare sig man är utbildad i Iran eller i Göteborg, bördig från Stocksund eller Bagdad.

Det mångfalds- och integrationstratt som vi håller vidöppen kan knappast fyllas genom vardagsrasistiska ”goda” handlingar. Eller kan det? Jag önskar leva 100 år så att jag kan se om grovjobbet ger resultat. Med eller utan särbehandling. Ett är i alla fall säkert och det är att inom en mycket snar framtid kommer alla svenskar med annan bakgrund än dom som byggde folkhemmet ställa betydligt tydligare krav på jämställdhet och delaktighet än vad vi är vana vid.

lek

Nu gör eleverna snöänglar på isen.
Dom dansar och flaxar med armarna och jag
måste fokusera på YH-ansökan. Kan dom inte sluta med det där!

konstkurs

Nu har vi en kurs med min favoritgranne Inger Wallertz.
Jag har tagit mig frihet att döpa om kursen.


Charlotte Sachs möter kylan


Annika Ottander möter kylan

pia könig på facebook

på facebook finns massor av pia könig. Här är ett urval:

vårens konstnär

konstkatalogen utser som bekant i varje nummer en konstnär som får en ovationsliknande hyllning. Höstnumret presenterade vår gamla kurslärare Harald Lyth, tillika professor på Mejan när jag var där i början av -90 talet. Vårens konstnär är Pia König Pia König Pia König Pia König. Gerlesborgsskolan i Bohusläns, nu ännu mer populära, huvudlärare i par med Gunilla Hansson. Vi har fått 20 st kataloger eftersom vi breder ut oss brett med annons o allt, och inte minst Pia König.

vinter

Här i Gerlesborg är det nu så fruktansvärt tufft att leva. Vi har åtta meter snö och vi gör av med nio kubik olja om dagen. Strömmen försvinner varje halvtimma och matleveranserna har inte setts till på två månader. Vi äter färg, som vännerna i Lilljansskogen (Röda Rummet). I stora ateljén har man just installerat sig med filtar och hugger upp stafflierna till virke att elda med.
En granne hugger fram bryggan ur isen i ett fåfängt försök att hålla fast sommarens båt. Glöm det.
Det blir ingen sommar i år!

vem bestämmer vad

Hur skall man värdera nyttan av konst/kultur är en fråga som jag återkommer till. Vem betalar för vår konst, vem är mottagare, vem är avsändare och vilken relation finns dem i mellan. Jag ser tre parallella spår som korsar varandra. Beroende åt vilket håll man vänder sökmotorn ser nyttan ut på olika sätt. En kulturpolitik med syfte att skapa ett okontrollerbart kulturliv kräver en frikostig statlig inblandning utan större krav på motprestation. Okontrollerbart är nyckelordet, liksom 1974 år kulturpolitiska manifest som talar om ett kulturliv fritt från markandens negativa inflytande. Samhällsperspektivet som alternativ alltså. Det marknadsmässiga perspektivet styrs av komplexa system som i grunden baserar sig på tillgång och efterfråga. Det kan förmodas att 1972 års kulturutredning ville skydda kulturen från de negativa (bi)verkningar som förmodas finnas runt en marknad som bygger på konkurrens. En ond marknad med uppsåt att likrikta och styra mot förmodade och förväntade behov. Marknadsmässiga system förväntas följa redan utstakade trender då tryggheten i etablerade system oftast är förutsägbara. Dvs. man vet vad man får och man vet vad det får kosta. En likhet finns i aktiemarknaden som bygger på framtida förväntningar men som i grunden är beroende av trygghet. Allt som ofta är det också marknaden som skapar trenderna. Ett självförsörjande system av förväntningar som bygger på trender. En ganska likriktande agenda dikterar alltså villkoren för kultur. Tredje vägen är att vara fri från de likriktande marknadskrafterna, och fri från den kulturpolitiska agendan. Att själv bestämma villkoren utan inblandning från någon part. Är det något att sträva efter? Är det överhuvudtaget möjligt?

Anders Kruger granskar begreppen i ett personligt hållet dokument med uppdrag från framtiden kultur om kulturinstitutionernas utvecklingsfrågor. Intressant, till och med roligt och nyttig läsning. Inga svar ges och det är väl bäst så.
Ladda ner det 5 sidiga och lättlästa dokumentet här>>>>