Hur skall man värdera nyttan av konst/kultur är en fråga som jag återkommer till. Vem betalar för vår konst, vem är mottagare, vem är avsändare och vilken relation finns dem i mellan. Jag ser tre parallella spår som korsar varandra. Beroende åt vilket håll man vänder sökmotorn ser nyttan ut på olika sätt. En kulturpolitik med syfte att skapa ett okontrollerbart kulturliv kräver en frikostig statlig inblandning utan större krav på motprestation. Okontrollerbart är nyckelordet, liksom 1974 år kulturpolitiska manifest som talar om ett kulturliv fritt från markandens negativa inflytande. Samhällsperspektivet som alternativ alltså. Det marknadsmässiga perspektivet styrs av komplexa system som i grunden baserar sig på tillgång och efterfråga. Det kan förmodas att 1972 års kulturutredning ville skydda kulturen från de negativa (bi)verkningar som förmodas finnas runt en marknad som bygger på konkurrens. En ond marknad med uppsåt att likrikta och styra mot förmodade och förväntade behov. Marknadsmässiga system förväntas följa redan utstakade trender då tryggheten i etablerade system oftast är förutsägbara. Dvs. man vet vad man får och man vet vad det får kosta. En likhet finns i aktiemarknaden som bygger på framtida förväntningar men som i grunden är beroende av trygghet. Allt som ofta är det också marknaden som skapar trenderna. Ett självförsörjande system av förväntningar som bygger på trender. En ganska likriktande agenda dikterar alltså villkoren för kultur. Tredje vägen är att vara fri från de likriktande marknadskrafterna, och fri från den kulturpolitiska agendan. Att själv bestämma villkoren utan inblandning från någon part. Är det något att sträva efter? Är det överhuvudtaget möjligt?
Anders Kruger granskar begreppen i ett personligt hållet dokument med uppdrag från framtiden kultur om kulturinstitutionernas utvecklingsfrågor. Intressant, till och med roligt och nyttig läsning. Inga svar ges och det är väl bäst så.
Ladda ner det 5 sidiga och lättlästa dokumentet här>>>>
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar