Heinz Müllner har gått bort.

Visst är föräldrarna de viktigaste personerna i livet men därefter kommer lärarna. I alla fall de bra, de som tror och vill något. Heinz var min lärare på Konsthögskolan under 5 år. Som elev vill man ta genvägar, han var därför den man ibland undvek. Heinz gick till botten med frågorna, kunskapen och livet. Och det kunde ibland ta tid, viktig tid som då tycktes gå förlorad i en filosofisk diskussion om hur man kan gjuta av vatten eller luft. Som tur är så förstår man bättre i dag hur viktigt det är att inte alltid gena sig genom arbetet. Tack för det osjälviska engagemang du skänkte oss. Du är saknad.