Jag är ledamot i bildkonstnärsfondens styrelse, min andra mandatperiod, alltså mitt tredje år. Det är ett fasligt hysch hysch kring fondens arbete och så skall det nog vara. Egentligen är det väldigt odramatiskt, ja nästan uppsluppet jordnära. Ett privilegie med styrelsearbetet är att man lär sig ofantligt mycket och håller sig ständigt uppdaterad med samtidens konst, bild och formuttryck. Och även om det kan vara fysiskt jobbigt att läsa ansökningarna hittar man förvånansvärt snabbt ner till kärnan och diskuterar kvalitet på ett intressant sätt. Något jag anser vara extra viktigt är att man ständigt lyfter mångfalds- och genusfrågorna och genom vår medvetenhet kring detta påverkar vi samhällsutveckling handgripligen. I dag har vi avslutat två dagars diskussion om kostnadskrävande projekt. Ett problem (nuförtiden) är att nästan allt konstnärligt arbete bedrivs i projektform. Var tog det långsamma och kontinuerliga ateljékneget vägen i röran efter att samhället näringsutvecklat konsten frågar man sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar