törs man blogga om L**s V***s?
Yttrandefriheten är en demokratisk grundprincip, en lagstadgad rättighet. Jag skulle tro att det är en av våra absolut viktigaste rättigheter. Denna förutsättning för frihet bör liksom andra frågor som utvecklas i kapp med samtiden prövas regelbundet. Hur prövar man mänskliga rättigheter? En möjlighet är att överträda gränserna för vad vi "i tiden" anser vara våra rättigheters normgivande posteringar. Anna Odell har gjort det i konstens namn liksom L**s V***s.
L**s V***s Nimis och hans andra konstverk i Kullaberg är (eller var) fantastiskt bra konst. Dess närvaro på platsen synes oöverträffad, i alla fall i södra Sverige. (I Stockholm har vi Wallenbergmonumentet kl 4 en vårsöndagsmorgon.) När V***s kom i juridisk kläm på Kullaberg upptäckte han att mediernas kraft överträffade år av slit med drivved och rep. Att bli känd är en av få möjligheter för en konstnär att kunna försörja sig på sitt arbete. Nu blev V***s plötsligen som över en natt t.ex. eftersökt på konstskolor för föreläsningar, hans status höjdes från muskulös knäppgök till champagnesurplande finlirare, om än med graningekängor. Vem skulle inte köpa den resan... Nimis var ett fantastiskt konstverk. Hans teckningar är dock inte mycket att hänga på väggen. Men de är dyra och eftersökta ändå. Och V***s har inga problem att finna en stol i konstens fulrum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar