det är klart att man älskar sina ambassadörer. Hjärtepriset denna vecka går till Viveca Lärn författare och sommarkrönikör på Expressen. "När jag målar går pulsen och blodtrycket ner..." En halvsida i Expressen om att måla vid Gerlesborgsskolan. Bättre reklam för skolan är nog svårfunnet. Men det hon skriver är intressant ur fler perspektiv än rent marknadsföringsmässiga.
Viveca skriver...
"Min pappa var journalist och konstnär och hade genomgått Valands målarskola. Vår familj tecknade jämt, men ingen målande. Amatörmålare (dilettanter?) var ett rött skynke."
Viveca skriver...
"Äntligen är jag amatör, en person som ägnar sig åt en verksamhet utan att ha det som yrke. Motsatsen är professionell. Jag har haft skrivandet som yrke sen jag var arton och jag ångrar inte en sekund. Men så fort jag jag skriver en inköpslista, ett brev eller en inbjudan känner jag att jag ARBETAR."
I New York finns det 100 000 konstnärer sägs det. Jag tänker att alla konstnärer som har en utbildning kallar sig konstnärer även om dom försörjer sig som diskare på Grand Hyatt. Hur får man ihop detta. Man har en utbildning, ofta mycket lång. (Jag själv gick 11 år i konstskola!) Man arbetar hela dagen i ett yrke man ofta inte har någon utbildning för. På kvällar, helger och när barnen sover förbrukar man tub efter tub med karmosinrött och Pales gray. Man ställer ut på galleri Knäpper och kanske vänder i dörren på Baselmässan, år efter år tills man antingen tröttnar och skär av sig örat eller så breakar man fullständigt och får en separatutställning på Moderna. Vilket händer lika ofta som man vinner 96 mkr på joker. Är man diskare eller konstnär? Jag är i en återvändsgränd. Jag lägger ner detta ämne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar