yrkesidentiteten II

det är väl ett arv från den gamla akademien, alltså en klassfråga. Det fanns autodidakterna och sen fanns det konstnärerna. Att vara utbildad gav legitimitet åt en yrkestitel. Om man var autodidakt levde man lite på undantag. Genom Bologna avtalet och nya betydligt tuffare studielånsregler har vi klivit tillbaka ett par steg i historien, utbildning har återigen blivit en klassfråga. Gudnåde dig om du inte med minituös precision vet vad du vill med ditt liv och råkar ha konstnärsdrömmar eller för den delen juristdrömmar och efter något år plötsligen som från en klar himmel märker att detta var inte min grej. Jag skall bli konstnär, arkitekt eller, ja eller marinbiolog för den delen. Det är rätt kört om du inte har ärvda aktier i ABB eller ett mörkt hav av trissvinster. På så vis hamnar man åter i autodidaktfällan och kan på sin höjd bli en ny Van Gogh. Eller amatörforskare. (Amatörforskarna var alla för 100 år sedan engelska aristokrater.)