dockmakare är också ett yrke

en ny granne på landet är alltid en tilldragelse, en nyhet och både spännande och välkomnande i en obygd knappt med ett namn och alldeles för få människor. De har dessutom barn och bosätter sig i ett hus som mer eller mindre stått tomt i ett decennium eller två. Mannen berättar att han också är en slags konstnär och att han kom in på Gerlesborgsskolan men i stället valde Idun Loven. Han ville bli grafisk formgivare och försökte komma in på Konstfack. Det har ju gått ändå, sa han. Spännande tänkte jag och Googlade på Oscar Nilsson, modellmakaren. Konstnärsyrket kan se ut på många sätt. Och modellmakare behövs lika mycket som formgivare. Att hitta sin nisch, sin unika produkt/tjänst är en viktig nyckeln till framgång. 

 

Oscar i arbete med Bockstensmannen.

en särling har gått bort

i Gerlesborgsskolans arkiv ligger en liten oansenlig mapp med grafiska blad av en säregen och i mitt tycke fantastisk konstnär. Bladen är röda och svarta och jag dristar mig till att minnas Roger Risberg med saknad. Jag kände honom inte väl men min beundran räckte gott och väl till för att närma mig honom de gånger man såg till honom på stan. Hans destruktiva liv och dåliga hälsa gjorde honom skör och labil, en människa som man inte alltid kunde läsa av. Lika ofta som han var generös och glad kunde han vara enormt jobbig och aggressiv. Glömt och förlåtet är de krossade fönster som han lämnade efter sig på skolan i Bohuslän. Jag drar mig bättre till minnes i slutet på åttiotalet när vi lärde känna varandra och han betalade sin mat på Moderna Museet med att signera sin tallrik med sitt dubbel R eller när vi en tidig morgon rumlade upp till hans 17 kvadratare på Erstagatan. Den syn vi väl mötte där har etsat sig fast för alltid. Två 20 liters färgburkar mitt på golvet och resten av rummet inkl. taket täckt av dukar, allt i rött och svart. Jag har hittat min färg som han sa. Rött och svart är det som återstår när man prövat allt. Tack Roger för fantastiska konstverk.

Ghost på Galleri Gerlesborg och Gerlesborgs konsthall

två veckors intensivt arbete med installationen av Ghost och jag missar vernissagen. Det började bra men sedan började oförklarliga händelser sätta käppar i planeringen. Projektorer börjar hoppa, en "top of the line" dator visar sin dystraste sida. En vägg måste flyttas och kablar är för korta. Nått är inte i fas. Men utställningen blir fantastisk bra och jag själv däckar i yrsel och total utmattning. Inte ens riviga kallduschar och bäcksvart kaffe får mig på fötterna. Det är bara att ställa in närvaron och sova, äta, dricka i kapp sig inför semestern. Nu vet jag att jag också är dödlig och de väntar på mig. Men mitt recept mot de som jagar blir att äta bra, sova 8 timmar och dricka vatten när kroppen svettas. Lite vitaminer och tillförsel av salt skadar inte heller. Jag har lurat spöket igen. 

Ghost 9 juli - 7 aug

vi trimmar Konsthallen för sommarutställningen GHOST. Ljusfenomen, mystik och "äkta" ektoplasma blandat med Aleister Crowley citat och riktiga förnimmelser. Indianerna hade talet 4 som heligt, fyra väderstreck, fyra element, fyra människofärger, fyra fingrar och tumme.