fredag 30 november 2012

konstnären entreprenör eller normbrytande outsider

Konstnären Kerstin Cmelka bjöd tillsammans med Signal och Lunds konsthall på liveinspelad pratshow. Temat för dagen; Art & Life. På ena ringsidan Tamara Malmeström och på andra sidan Clay Ketter.

Saxat från sydsvenskan:

"I gassande strålkastarljus brottades Tamara Malmeström med själva huvudfrågan. Att göra en uppdelning mellan konsten och det egna livet framstod för henne obegripligt. Det är en revolutionär handling att vara konstnär, hävdade hon. Alltid outsider, alltid med ekonomiska bekymmer, alltid engagerad i den kreativa processen. I andra änden av scenen ansåg Clay Ketter att det var osexigt att bara ha en identitet. Hellre fler: pappa, konstnär, företagare, musiker. Mot berättelser om bohemiska kollektiv ställde han sitt företagarhus med ateljé och professionell musikstudio. Det romantiska konstnärsidealet mötte 2000-talets målmedvetna entreprenör." http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/konstsamtal/

Som jag ser det gör kanske Clay det lite enkelt för sig. Nu var jag inte där och såg matchen men jag vet att Clay har en bra ekonomi. Det har inte alltid varit så för snickaren som spikade väggar på gallerier och konsthallar. Men i dag har han genom sitt konstnärskap och goda kontakter lyckats skapa en mindre förmögenhet. Inget fel på det, men det är betydligt lättare att inta den position som han gör med medvind i livet än tvärtom. 

Jag har en annan konstnär som det också går bra för. Han samarbetar med flera internationella gallerier och har under många år byggt upp ett gott varumärke, han är en begåvad målare och säljer i princip slut på alla utställningar. Problemet är att det tar tid att göra målningarna. Och han lyckas inte få upp priserna på den nivå han behöver för att klara sig på konsten. Han lider i medvind kan man säga och berättar att han snart ger upp konstnärskapet. Eller som han säger i nästa sekund; alternativet är att jag ger upp det liv som samhället och familjen  avkräver mig i fråga om normala medborgerliga rättigheter som snygga kvalitetskläder, sunda matvanor, barnens fritidsaktiviteter, lägenheten med banklånen, semesterresorna, bilen, sommarhuset och annat som man förutsätts ha. Samhället ställer också krav på att du skall betala skatt.

Det finns kanske en snårig medelväg som leder framåt utan att man med alla medel tvingas in i ett marginaliserat liv som outsider. Men att hitta den vägen och samtidigt göra en karriär inom konsten är i princip omöjligt om du inte redan har något som genom arv eller social begåvning plogar framför dig. Tyvärr är man som konstnär i de flesta fall tvungen att göra det avgörande valet att antingen satsa på en karriär inom konsten eller satsa på det liv som din familj (om du mot förmodan har någon) och samhället förväntar sig att du lever.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar