blasterville

det har alltid funnits en rigid ordning mellan konst, god konst och fin konst. I konsthistorien finns åtskilliga exempel på hur vägar ut ur den "goda smakens ordning" skapat förutsättning för utveckling och nydanande konst. Michelangelo och da Vinci är exempel på detta. man kan säga att hela modernismens utveckling bygger på detta. USAs konsthistoria från efterkrigstiden är intressant ur detta perspektiv. På östkusten odlades en finkulturell skola fram med ideal från europeisk 20 talsmodernism, minimalism och expressionism och slutligen oppositionell popkonst. På västkusten blandades Beatnik, Hippie och Pop med starka strömningar från latinokulturen. En subkulturell smäldegel som tex den Moderna aktuella Ed Ruscha influerats av. 

I dag hade jag trevligt besök av Blaster och Skutt. Skutt har ett mångårigt intresse av amerikansk motorcykelkultur och bygger bland annat motorcyklar åt John E Franzén. Blaster är en nomadiserande pinstripe- och custom painter från Italien. Pinstripe är egentligen en urgammal dekorationsmålningsteknik och Blaster nämner eygyptiernas vagnar som exempel. Kopplingarna till de hästdragna droskorna finns ända upp till 60 -talets Monark och Crescentcyklar med handrandade hjul. (Gå ut i garaget och rota fram mammas gamla cykel och titta på fälgarna får du se...) På den amerikanska östkusten utvecklades tekniken under 50 och 60-talet genom skyltmålarnas tekniska kunnande. I dag är pinstripe åter högsta trend i den subkulturella retrovärlden. Mer om Blaster hittar du här på hans hemsida. 

Pinstripe på en motorcykeltank.

Ulf "Skutt" Nylen

geocaching

ny teknik måste används för att finnas. Eller tvärtom? I Bohuslän är naturen så pass påtaglig att man ständigt bombas av tankar som handlar om att på riktigt använda den, leva i och med den.  Off-grid människan i mig förvånas, oroas men även roas av vissa bisarra tekniklekar. Utanför fönstret har vi en skattgömma i stenmuren vid vattnet. Denna gömma är känd men ingen har vetat var dess exakta läge är. Inte fören i dag då en svart och blank SUV med tre trevliga GPSare avslöjade hemligheten. Gerlesborg har väl mer att erbjuda än ett litet rör i en mur där namn på föregående geocachare plitat ner sitt namn. Lite trainspotting över det hela. I mitt tyckande helt meningslös teknikfetischism med drag av samtida rastlöshet.
Här läser du mer om geocaching.

semesterlov

nu var den till ända, inte fullt ut kanske men ändå långt gånget. Semestern. Min första betalda semester sedan 1982. Som konstnär och freelansande entreprenör inom konst och kultur har man normalt inte semester. Man kanske växlar ner lite, mest beroende på att uppdragsgivarna växlar ner. Det var avkopplande och riktigt efterlängtat. Och vädret skall man inte heller klaga på även om jag inte är en sollapare. Getingarna var lite tuffa och hade byggt på de mest oväntade ställen vilket fick min mordiska sida att blomma. Nu är jag i varje fall tillbaka och skall anställa en vikarie för data- och Kontorsfredrik som börjar på Mejan. Genom bland annat arbetsförmedlingen och hemsidans annonsering har vi har fått in ett fyrtiotal ansökningar. Spännande och svårt. 

gerlesborgsskolans webcam

MIN UTSIKT
Skoj? 

Mubil children's workshop in Gerlesborg

Viveca Lärn- Yrkes ID del III

det är klart att man älskar sina ambassadörer. Hjärtepriset denna vecka går till Viveca Lärn författare och sommarkrönikör på Expressen. "När jag målar går pulsen och blodtrycket ner..." En halvsida i Expressen om att måla vid Gerlesborgsskolan. Bättre reklam för skolan är nog svårfunnet. Men det hon skriver är intressant ur fler perspektiv än rent marknadsföringsmässiga. 
    Viveca skriver...
"Min pappa var journalist och konstnär och hade genomgått Valands målarskola. Vår familj tecknade jämt, men ingen målande. Amatörmålare (dilettanter?) var ett rött skynke."
    Viveca skriver...
"Äntligen är jag amatör, en person som ägnar sig åt en verksamhet utan att ha det som yrke. Motsatsen är professionell. Jag har haft skrivandet som yrke sen jag var arton och jag ångrar inte en sekund. Men så fort jag jag skriver en inköpslista, ett brev eller en inbjudan känner jag att jag ARBETAR." 

I New York finns det 100 000 konstnärer sägs det. Jag tänker att alla konstnärer som har en utbildning kallar sig konstnärer även om dom försörjer sig som diskare på Grand Hyatt. Hur får man ihop detta. Man har en utbildning, ofta mycket lång. (Jag själv gick 11 år i konstskola!) Man arbetar hela dagen i ett yrke man ofta inte har någon utbildning för. På kvällar, helger och när barnen sover förbrukar man tub efter tub med karmosinrött och Pales gray. Man ställer ut på galleri  Knäpper och kanske vänder i dörren på Baselmässan, år efter år tills man antingen tröttnar och skär av sig örat eller så breakar man fullständigt och får en separatutställning på Moderna. Vilket händer lika ofta som man vinner 96 mkr på joker. Är man diskare eller konstnär? Jag är i en återvändsgränd. Jag lägger ner detta ämne.

yrkesidentiteten II

det är väl ett arv från den gamla akademien, alltså en klassfråga. Det fanns autodidakterna och sen fanns det konstnärerna. Att vara utbildad gav legitimitet åt en yrkestitel. Om man var autodidakt levde man lite på undantag. Genom Bologna avtalet och nya betydligt tuffare studielånsregler har vi klivit tillbaka ett par steg i historien, utbildning har återigen blivit en klassfråga. Gudnåde dig om du inte med minituös precision vet vad du vill med ditt liv och råkar ha konstnärsdrömmar eller för den delen juristdrömmar och efter något år plötsligen som från en klar himmel märker att detta var inte min grej. Jag skall bli konstnär, arkitekt eller, ja eller marinbiolog för den delen. Det är rätt kört om du inte har ärvda aktier i ABB eller ett mörkt hav av trissvinster. På så vis hamnar man åter i autodidaktfällan och kan på sin höjd bli en ny Van Gogh. Eller amatörforskare. (Amatörforskarna var alla för 100 år sedan engelska aristokrater.)